Hej igen.
Jag har verkligen varit jättedålig på att skriva här, men det ska det bli ändring på!
I morgon är det en vecka sedan vi stod i kommunhuset och skulle redovisa för kommunen.
Jag var faktiskt inte nervös, konstigt, jag brukar inte ens kunna prata normalt. Men jag tycke det gick bra.
Och med tanke på vad de som var där sa så gick nog budskapet fram ordentligt, de verkade faktiskt imponerade!
Vi bevisade att ungdomar kan, bara ni ger dem en chans!
Jag kan ärligt säga att detta var absolut det bästa sommarjobb jag har haft och antagligen det bästa jag kommer att få.
Jag har haft roligt, fått god mat, träffat snälla och intressanta människor. Men framför allt så har jag fått kunskap för livet!
Jag har lärt mig så mycket, fått insikt i hur andra människor har det och kommit ut ur "Sverigebubblan" som jag tyvärr tror att alldeles för många lever i. Vi är alldeles för självupptagna, vi vet inte hur det känns att inte ha mat för dagen, vi vet inte hur det känns att lägga sig hungrig. Vi är för egoistiska om jag ska vara ärlig.
Vi tittar på nyheter som handlar om människor som svälter, borde vi inte reagera mer än vad vi gör?
Visst vi har insamlingsgalor som går på tv, vi har människor som står med Rädda barnen bössor på byn och vi har fadderföräldrar, och det tycker jag är helt fantastiskt!
Men hur många av sveriges befolkning skänker egentligen pengar? Visserligen så tycker jag att det är bra att företag men också privatpersoner skänker 100000 kr och mer, men tänk efter lite.
Om alla i Sverige skulle lägga några mynt i en bössa när du går ut ur affären. Några mynt som du istället ger till dina barn för att du tycker det är jobbigt att ha i fickan, varför inte skänka dem?
Och är det är galor, varför kan vi inte ringa och skänka hundra kronor, eller bli fadder, det kostar också 100- 200 kr i månaden.
Nu menar jag inte att ni ska lägga era sista pengar, men om ni har det bra i familjen, ni tjänar bra och klarar er varje månda, köper ständigt nya tekniska prylat, kläder, den nya mobiltelefonen så fort den kommit ut och en massa andra skaer som ni egentligen inte behöver.
Om vi säger såhär: varje månad har ni mat, värme, ett tryggt hem, rena kläder, vatten, el och allt annat som är nödvändigt, samtidigt så har ni en stor del av er inkomst kvar, varför inte lägga 100 kr på några som verkligen behöver det? Det är inte för mycket begärt!
Vad är det som gör att ni inte ringer när det är galor?
Beror det på att den bärbara telefonen är i något annat rum och du inte orkar gå och hämta den, är det för att dumycket hellre vill ha den där snygga tröjan du såg på JC igår, eller vad beror det på?
Det står ju i Barnkonventionen att barn har rätt till liv och utveckling, men hur ska det gå till om de inte får mat och vatten?
Kan ni svara på det?
Att hjälpa de ukrainska barnen låter som en jättebra idé och jag tycker verkligen att vi borde satsa på det och visa att vi menar allvar med ungt inflytande!
Isabelle
I morgon är det en vecka sedan vi stod i kommunhuset och skulle redovisa för kommunen.
Jag var faktiskt inte nervös, konstigt, jag brukar inte ens kunna prata normalt. Men jag tycke det gick bra.
Och med tanke på vad de som var där sa så gick nog budskapet fram ordentligt, de verkade faktiskt imponerade!
Vi bevisade att ungdomar kan, bara ni ger dem en chans!
Jag kan ärligt säga att detta var absolut det bästa sommarjobb jag har haft och antagligen det bästa jag kommer att få.
Jag har haft roligt, fått god mat, träffat snälla och intressanta människor. Men framför allt så har jag fått kunskap för livet!
Jag har lärt mig så mycket, fått insikt i hur andra människor har det och kommit ut ur "Sverigebubblan" som jag tyvärr tror att alldeles för många lever i. Vi är alldeles för självupptagna, vi vet inte hur det känns att inte ha mat för dagen, vi vet inte hur det känns att lägga sig hungrig. Vi är för egoistiska om jag ska vara ärlig.
Vi tittar på nyheter som handlar om människor som svälter, borde vi inte reagera mer än vad vi gör?
Visst vi har insamlingsgalor som går på tv, vi har människor som står med Rädda barnen bössor på byn och vi har fadderföräldrar, och det tycker jag är helt fantastiskt!
Men hur många av sveriges befolkning skänker egentligen pengar? Visserligen så tycker jag att det är bra att företag men också privatpersoner skänker 100000 kr och mer, men tänk efter lite.
Om alla i Sverige skulle lägga några mynt i en bössa när du går ut ur affären. Några mynt som du istället ger till dina barn för att du tycker det är jobbigt att ha i fickan, varför inte skänka dem?
Och är det är galor, varför kan vi inte ringa och skänka hundra kronor, eller bli fadder, det kostar också 100- 200 kr i månaden.
Nu menar jag inte att ni ska lägga era sista pengar, men om ni har det bra i familjen, ni tjänar bra och klarar er varje månda, köper ständigt nya tekniska prylat, kläder, den nya mobiltelefonen så fort den kommit ut och en massa andra skaer som ni egentligen inte behöver.
Om vi säger såhär: varje månad har ni mat, värme, ett tryggt hem, rena kläder, vatten, el och allt annat som är nödvändigt, samtidigt så har ni en stor del av er inkomst kvar, varför inte lägga 100 kr på några som verkligen behöver det? Det är inte för mycket begärt!
Vad är det som gör att ni inte ringer när det är galor?
Beror det på att den bärbara telefonen är i något annat rum och du inte orkar gå och hämta den, är det för att dumycket hellre vill ha den där snygga tröjan du såg på JC igår, eller vad beror det på?
Det står ju i Barnkonventionen att barn har rätt till liv och utveckling, men hur ska det gå till om de inte får mat och vatten?
Kan ni svara på det?
Att hjälpa de ukrainska barnen låter som en jättebra idé och jag tycker verkligen att vi borde satsa på det och visa att vi menar allvar med ungt inflytande!
Isabelle
Kommentarer
Trackback
